Erasmus+ / EU-projekt Sofia

”To create an inclusive classroom”

Tack vare att Ann-Sofie Forsell är aktiv för skolan och initiativtagande i Erasmus+ och för att vi är aktiva med Sydafrikaprojektet så öppnar sig nya möjligheter för oss att genom Universitets- och högskolerådet kunna delta i olika internationella seminarier. Som ett resultat av detta kommer jag, Erik Juntikka, att delta i ett kontakt- och diskussionsseminarium (inkl studiebesök) i Sofia, Bulgarien, om hur man skapar en inkluderande skolmiljö. Seminariet pågår mellan 18/5 och 23/5. Jag kommer att berätta mer här på bloggen om vad jag lär mig, möter och upplever.

17-18/5 – Fredag till lördag

Sent på fredag kväll strax före midnatt landade jag i Sofia, i härligt månsken men rätt kyligt, ungefär som hemma 10-12 grader. Trots fredag kväll vad det lugnt och glest mellan bilarna fram till hotellet.

20190517_215201-1

På grund av flygtiderna så fick jag nästan en hel dag på egen hand i Sofia innan seminariets program startade, så jag bestämde mig för att hyra en cykel för att enkelt kunna si mig om i stan och dess omgivningar. Sagt och gjort – jag tog tunnelbanan in till stan – lite klurigt med de krylliska bokstäverna och de få latinska bokstäverna som inte matchar google maps, men det fick gå ändå.

20190518_095424

Ur tunnelbanan kom jag direkt upp i en mkt grön och frodig park mitt i stan. Där finns tydliga spår av kommunisttiden med stora pampiga monument… Kanske inte riktigt i min smak… Men pampigt.

20190518_095810

När jag började lotsa mig mot cykeluthyrningen insåg jag hur mkt parker och grönområden det är i Sofia. Små och stora parker omvartannat – varvat med riktiga skogsavsnitt mer eller mindre mitt inne i stan. Fantastiskt med dessa lummiga skogspartier med bokar, lindar och lönn. Dessutom är de genomkorsade av mysiga stiga och ibland bäckar och åar.

20190518_185117

Vid cykeluthyrningen fick jag tips om trevliga områden att vandra eller cykla i utkanten av stan – så med lite god vilja och ett stort mått av tur hittade jag ut ur stan till Boyanakyrkan som ligger ungefär en mil utanför stadskärnan. En kyrka eller snarare kapell som byggdes på 900-talet och kom att spela stor roll för St Nikolaj…. Vem det nu var… Blöt av svett efter nästan 400 m stigning de sista 3 km på cykeln orkade jag inte vänta på den guidade turen – lååång kö (senare på kvällen fick vi veta att det var nationell museidag i lördags – alla museum var öppna länge och gratis = mkt folk…). Sofia flankeras längs hela den sydvästra sidan av ett högt men begränsat bergsmassiv – grönt och lummigt men fortfarande med snö kvar i fläckar här och var mot toppen.

20190518_114719

Därifrån trocklade jag mig på skrå norrut så att jag skulle få nedförsbacke hela vägen till hotellet. Hade lyckats väldigt bra om det inte vore för att jag cyklade alldeles för långt – kul med nedförsbacke. Jag fick istället se ytterligare delar av Sofia, vilket jag inte led av även om det kanske inte var de mest fashionabla kvarteren….

 

Väl tillbaka hotellet (efter 25 km på cykel i och rund Sofia) var det snart dags för lunch. Jag gjorde det lätt för mig och passerade en mataffär, skaffade lite proviant (mkt billigt och välsorterat – skulle amatörmässigt säga att matpriserna är 50-60% lägre än i hemma) och hojade sedan in till stan för att upptäcka ett virrvarr av ytterligare parkområden som kryllade med folk som hade picknick – så jag tog seden dit jag kom och åt medhavd lunch på en bänk…. Vid det här laget kände jag mig lite acklimatiserad och nöjd – jag bestämde mig för att Sofia är en riktigt trevlig stad.

På kvällen blev det middag med alla seminariedeltagare och därefter åkte några av oss, två ester, tre belgare, två tyskar och jag (nästen som en Bellmanhistoria…) vidare till ”National museum of history” som vi blev tipsade om att se – särskilt eftersom det var nationell museikväll.  Ett mycket pampigt hus i linje med monumenten inne i stan – känslan var mkt tydligt kommunistiskt 70-tal (inbillar jag mig i alla fall….).

20190518_203740

20190518_204444

 

Det kryllade av folk inne i museet och det var fullt drag med folkdans i museiparken – stor spontan uppslutning. Mkt trevligt att se. Men sen var vi alla trötta, mycket resande och intryck för alla första dygnet. Tillbaka till hotellet – imorgon börjar seminariet på allvar…

19/5 Söndag

Seminariet började med att vi fick en presentation av vad seminariet var en del av i EU-sammanhang och hur man kunde söka pengar för idéer som avknoppas härifrån. Det finns ett otal möjligheter – det måste vi se till att hoppa på!!

Därefter fick vi presentera oss inför gruppen. Vi är 24 deltagare från Sverige, Belgien, Macedonien, Bulgarien, Tyskland och Estland. Rätt skönt att engelskan är lite knackig för flera av oss – blir liksom enklare att missförstå varandra då 🙂 därefter hade vi gruppdiskussioner där vi fick prata om vilka förväntningar vi hade på vad seminariet skulle ge oss samt vad vi kunde och ville dela med oss av. Det blev ganska bra diskussioner eftersom vi kommer från mycket olika typer av sammanhang. Endast hälften av oss jobbar i ”den vanliga” skolan – men alla jobbar med utbildning. Vi har samordnare och rådgivare för katolska såväl som statliga skolor i Belgien, vi har EU/Erasmussamordnare för skolfrågor, vi har speciallärare, de som har företag som jobbar med inkluderande alternativ verksamhet, talpedagoger, psykologer – och självklart ett gäng lärare – från lågstadiet upp till gymnasiet, från specialskolor till kommunala grundskolor etc. med andra ord är vi rätt blandade.

20190519_110851

När vi diskuterat vad vi tänker oss att seminariet ska leda till startade Anna och Nikoleta  följande film:

Vilket var en bra start som utgångspunkt för vad inkludering handlar om; att inkludering behöver inte märkas på annat sätt än att alla får samma förutsättningar om vi förhåller oss till att vi alla har olika behov från situation till situation – vi behöver inte ändra på människan bara för att någon har särskilda behov – det går att ändra förutsättningarna.

Därefter presenterades situationen i Bulgarien som har en ny utbildningslag i sedan 3 år tillbaka som bland annat innebär att ett stort antal specialskolor stängts för att alla elever ska komma ut i vanliga klasser/skolor. I samband med detta har ett stort antal regionala stöd/specialistcenter skapats som ska stötta skolorna med specialkompetens och kartläggningar/utredningar och i viss mån behandling. Vi ska på besökt till ett sådant under måndagen. De påminner i beskrivningen om vår centrala elevhälsa, men med mer kompetens och resurser. I övrigt verkar organisationen påminna mycket om situationen i Sverige, med kartläggningar och utredningar och utvecklingsplan (åtgärdsprogram) för varje elev som elevstödsteamet håller i. Utvecklingsplanen verkar dock vara mer av en långtgående plan både i tid och omfattning och kanske ett mer levande dokument (det låter i alla fall så…).

Sedan var det tid för alla deltagare att presentera sina verksamheter / uppdrag. Det tog resten av dagen. Presentationerna tog alltifrån 20 min ner till 3 min och var av olika kvalitet och med olika engagemang. Jag presenterar endast några smakprov här.

20190519_113928

Elisabeth och Dieter från Belgien kom från två olika organisationen som båda sysslade med stöd och utveckling mot skolan. De presenterade efter varandra för att vi skulle förstå det belgiska skolsystemet. Dieter tryckte på problematiken kring förståelse för varandras förutsättningar både socialt, ekonomiskt och pedagogiskt. Han hade vid en situation genomfört övningen ”Priviliged walk” på en skola – att göra med eleverna mer förstående för varandras behov och förutsättningar (kanske nåt att testa hemma?). Här är en film på hur övningen går till med universitetsstudenter:

Vi fick se hur man i Macedonien försöker skapa bättre förutsättningar för människor med funktionsnedsättningar att skapa sig meningsfulla och givande sisselsättningar – kanske med möjligheten att det ska leda till en inkomst. Det visade väldigt tydligt på hur stora skillnader det är inom EU hur vi ser på människors möjligheter och rättigheter. I Macedonien kan man lagligen inte ens betala ut lön till en person med särskolebakgrund.

Vi fick också av Lotte från Erasmus+ (i Belgien) exempel på hur man jobbar med att förbättra möjligheterna för människor med fysiska funktionshinder att söka pengar för resor och utbyten.

En annan aspekt på inkludering är kunskap om, kontroll över och tillgång till sin egen sexualitet. Ett laddat ämne som inte alltid är så lätt att hantera. En av de tyska deltagarna (namn kommer) beskrev hur hon i med och motvind jobbade med detta med elever som beskrevs som motsvarande elever som går i vår särskola. I Tyskland finns material framtaget just för detta.

20190519_17373220190519_173324

Sammanfattat fick vi även veta om hur man jobbar med yoga för barn med autism  i Macedonien. Hur man i Tyskland arbetade med träningsprogram för föräldrar med barn med Autism  (kan vi tänka sig nåt sånt men på ännu bredare bas – autism, ADHD, ADD, etc.?). Vi fick även veta hur man jobbar stadie- och årskursövergripande på låg och mellanstadiet i vissa tyska skolor, för att bemöta barnen efter deras behov. I Estland är man stolta (med rätta) över sina goda resultat i PISA (5:e plats – Sverige 25:e plats). Men Jutta och Karina berättade även om utmaningarna i områden med omfattande behov. De har dock en imponerande lärartäthet – förväntas undervisa (16,5 tim/v) – dock mer eller mindre utan assistenter i klassrummen. I Estland är det dock lag på att man inte får vara fler elever än 24 i varje klass i grundskolan.

Undervisningsskyldigheten skiljer sig mycket mellan länder. I Tyskland undervisar man på låg och mellanstadiet ca 22 tim/v och på högstadiet ca 20 tim/v (med mentorskap utöver dessa timmar). Intressant mot det genomsnittliga 17-18 tim/v i Sverige. Allt detta skapar olika förutsättningar för inkluderande undervisning. Kraven på planering och framförhållning är även de mycket i de flesta länder jämfört med Sverige.

När alla presentationer var klara var vi rätt möra och redo för middag… Vi såg alla fram emot de studiebesök som skulle göras under måndagen.